Pojken som försvann

Det var en gång en pojke som växte upp i Karlstad med mycket kärlek från sina föräldrar och syskon. Han var omtyckt av många, både kamrater och vuxna.
I skolan gick det bara bra. Lite skoltrött blev han efter tre år på gymnasiet.
Att lära sig köra bil var inte hans grej och efter några provkörningar lades det på hyllan. Cykel blev det desto mer av. Sommar som vinter, det spelade ingen roll.
Att hitta ett jobb efter skolan var inte lätt. En tim anställning på ett café och en möjlighet att lära sig allt från grunden blev sysselsättningen. 1½ år arbetade han där och tog alla extra tider om inget annat var planerat. Han blev mycket omtyckt av sina arbetskamrater och fick mer och mer ansvar.
En dag meddelar pojken sina föräldrar att han har sökt ett jobb som ansvarig för ett café på ungdomens hus och klarat första gallringen. Föräldrarna och syskonen blev så stolta.
En dag ringer telefonen hos pappan på jobbet. Det är pojken som ringer och är så glad som det bara går att bli. Han har fått jobbet och att han dessutom skall flytta till en egen lägenhet. Pappan börjar genast stolt berätta om sin duktiga son som fått nytt jobb och snart skall flytta hemifrån. Det är en obeskrivlig lycka att som förälder se sitt barn lyckas i livet. Som grädde på moset hade pojken börjat med att ta körkort för bil.
Den första december hjälpte föräldrar, syskon och kamrater till att flytta pojkens alla saker från föräldrahemmet till nya lägenheten. Ännu mer stolta föräldrar ser sin äldsta son ta ansvar över flytt och uppackning av kartongernas innehåll in i skåp och hyllor.
Efter 4 dagar blir det inflyttningsfest för alla kompisar. Lyckan för pojken är fullkomlig.
10 dagar efter flytten står föräldrarna och målar pojkens gamla rum.
Det ringer på dörren och pojkens yngre bror springer ner och öppnar.
Han ropar att det är till pappa. Pappan lägger ner penseln och tar med en trasa för att torka bort färgkladd från fingrarna.
I dörren står det två män och en kvinna. Det är polisen. Tankarna far i huvudet. Har det hänt ett slagsmål eller skadegörelse, eller?
Polisen talar om att de har ett mycket tråkigt meddelande. Pappan tänker då omedelbart på sin mamma. Det måste ha hänt henne något.
Polisens meddelande slår undan benen på pappan, DIN SON ÄR DÖD. Allt snurrar, det blir ett totalt kaos. Hela familjen går in i ett inferno av sorg och förtvivlan.
Att livet kan vara så grymt. En taxi har bråttom till tågstationen och ser inte pojken som korsar vägen vid en cykelövergång. Nästan hemma i lägenheten. Pojken försvinner från livet och lämnar föräldrar, syskon, släkt, grabb gänget, vänner och inte minst sin nya flickvän i outgrundlig saknad och förtvivlan.
Hur kan det bara få hända? 20 år och hela livet framför sig! Bara för att någon har bråttom till tåget? Vad är det som gör att det inte går att vänta till nästa tåg eller ta en buss istället? Det finns alltid alternativ för att resa, men inga alternativ till död.Nu ägnar föräldrarna tid åt att avsluta sin sons liv. Begravning, grav, gravsten, räkningar, prenumerationer, lägenhet, bouppteckning och alla sparade saker som var pojken så kära. Glädje och lycka har bytts ut till sorg.Saknaden gör så ont, att aldrig få krama dig igen eller höra din röst.

Tack för dom 20 år vi fick tillsammans. Älskar dig !
Pappa

Ta det lugnt i trafiken och visa hänsyn.